Lite tankar på morgonkvisten

Hm. Jag vet inte vart jag ska börja. Tankarna bara exploderar i huvudet liksom ..

"Ensam, sårad & sviken."
En sån jävla hård känsla !

Ensam, sårad och sviken av den man älskar.
Det kommer alla bli någon gång. Men när? När är det min tur?

Ibland känns allt så lönlöst. Att man gör saker for no reason (kan inte de svenska orden där) och då känns det inte lönt att "fall in love" och sen bli lämnad. Eller om man själv lämnar, en av dom blir i alla fall lämnad.

De tre orden "ensam, sårad & sviken" är de tre värsta orden som finns i mitt ordförråd.
Andra är höjdrädda, men jag är rädd för detta ..

Minnen går inte att radera. Jag vill ha en "raderar-knapp" för minnen. De som återuppspelas i huvudet om och om igen. Inte ens en "paus-knapp"!

Jag vill inte, jag vågar inte, jag är rädd.
Rädd för att förlora det bästa jag har varit med om, det bästa jag har haft och någonting jag vill ska vara för evigt.. Kan man tappa känslor p.g.a detta? - För att man inte vågar.



Nej .. Detta är inget personligt påhopp, utan detta är mina tankar som snurrar runt i mitt huvud. Tankar som jag inte får svar på, som jag inte hittar en egen lösning på. Tankar som jag vill dela med mig av.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0