Hej bloggen !

Jag satt och läste igenom några gamla inlägg och insåg en sak. Jag har inte pratat med min bästavän på några månader. I ett halvår har de gått i perioder då vi pratat till då vi inte pratat över huvudtaget. Som nu.. hälsar vi ens när vi träffas? Joo, det blir ett kort "hej" sen vänder vi båda två blickarna på annat. Hur kan en person som betydde så mycket förut inte alls ha en roll i ens liv idag? Eller ja, ni förstår väl vad jag menar. Klart den personen fortfarande betyder otroligt mycket, vill aldrig att det ska hända något dåligt med den personen. Men ja det är bara frustrerande.

Jag har själv bidragit i dethär, jag har tröttnat på de som hände, hon insåg inte (vilket man inte alltid gör förens någon berättar) och ja vi gick skiljda vägar. Eller skiljda vägar kanske jag inte ska säga, de har trotsallt inte gått så många månader ännu. Hoppas på att allt kommer att bli bra mellan oss en dag men just nu orkar inte jag ta upp "kontakten" igen och ja. Vi får ge det den tiden de behöver helt enkelt, det är inte precis så att jag hade sagt "nejj aldrig livet" om hon hade tagit upp kontakten. Då hade jag självklart blivit hur glad som helst och godtagit det.

Helt ärlig så hoppas jag att ingen fattar vem den här personen är, men så dum är inte ens jag. Klart att folk kommer att fatta. Jag skrev detta bara för att skriva av mig, kändes så märkvärdigt när jag läste igenom gamla inlägg. Livet är allt bra konstigt ibland! :)

Älskar att ha blogg det är så jäkla skönt att bara skriva av sig utan att behöva andvända en penna. Men jag hatar att ibland för folk reda på lite mer än vad de egentligen ska. Aja that's life, i got to learn to deal with it.