Sitter hemma hos miki och, ja, gör det vanliga. Pratar, äter, musik, skrattar och pratar lite till.  Vi har det jättemysigt och snart ska jag färga hennes hår igen. Vi ska plugga också, tro inte att hon kommer undan nu när jag har pluggat så satans mycket två dagar i rad.

Jag hatar att lyssna på denna sortens musik, det känns som att det är mig dom sjunger om. "Kommer du någonsin förstå som han har kämpat i gråt, han föll ner på knä när ni skiljdes åt" .. Jo det har man väl varit med om? Blöh, jag känner mig träffad.
"När allting var bra så lämnade du han .. "
Det har inte hänt igen och ska inte hända igen. Jag var rädd, men jag kämpar mot mina svagheter. Det är kärlek.