Jag hade kunnat skriva tusen såna här inlägg ni skulle ändå inte riktigt förstått och det är inte de jag är ute efter heller. Jag är ute efter ett sätt att må bättre, ett sätt att kunna kontrollera mig på. Vänner som sviker, det klarar jag av, det är ingenting gemfört med detta. Dessutom sviker "vänner" en helt för ofta nu, en äkta vän hade sett detta, en äkta vän hade funnits här för mig. Ni som gör det, ni är guldvärda. Jag kan liksom inte förklara min situation bättre än såhär.. ändå vet ni långt ifrån allt. Vet inte hur många dagar jag har ägnat åt att komma på en lösning, hur många dagar jag har plågat mig själv igenom en massa för att glömma dedär andra. Eller hur många nätter jag har suttit uppe, kramat en nalle och kvävt gråten i en kudde. Jag vet inte hur många lektioner jag har missat p.g.a att jag inte kunnat dölja mina riktiga känslor. Ni som trodde ni kände mig, ni som sa en massa elaka saker utan att veta ett skit. Ta er stenhårt i röven. De låter många med "ni" egentligen är de väl bara två, tre stycken och två av de tre vet en del. Förjävla dålig stil. Förfan...

Helt ärligt.. jag vet inte vad jag ska skriva. Tårarna forsar ner, haha. Det känns som att jag har sagt för mycket, men det är aldrig fel att visa känslor. Det är något jag måste bli bättre på. Känner mig så ensam just nu. Ingen aning om varför egentligen. Det känns som att ingen förstår mig, eller så är det bara jag som inte vill bli förståd. Jag vet inte, jag vet ingenting. Jag är inte mycket starkare än er, även om ni gärna vill tro det. Så sluta säg att jag är stark och att jag klarar detta, för det gör jag inte. Det har gått ett halvår, jag har tänkt på samma sak varenda dag i ett halvår, jag har mått lika dåligt i ett halvår, jag har gråtit mig till sömns varje dag i ett halvår... jag kommer nog aldrig bli densamma. Det var liksom ljuset i mitt liv eller vad man ska säga. Jag har inte ens haft orken till att titta på bilder från samma månad de hände. Idag gjorde jag det, ett halvår efter och jag har fortfarande inte hämtat mig. Idag tittade jag till och med på bilder från samma dag de hände. Jävla april! Jag hatar april! hur ska de gå...